Julia Teddy

Det är premiär och man är stjärnskottet på scenen. Stjärnan falnar lite för varje gång den skall lysa, ursprungsmanus ändras och när uppsättningen läggs ned har man till slut ändrat repliker totalt.
Det är inte en så bra dag idag, jag är i en annan värld för tillfället. Verkligheten är meningslösheten personifierad och står och trampar när/för jag ser på. En gång var jag stjärnan i mitt liv, men mer för varje dag går jag in i en roll jag inte känner igen mig själv i, och snart är den karaktären mitt nya jag. Varje dag som försvinner har en ny i beredskap och för varje dag tappar jag en bit av mig själv. Stjärnan tynar bort och undrar vem den är, om den inte är stjärna i sitt eget liv längre. Den lilla rollen är också en roll, men att stå bredvid och kolla när livet passerar, ja, då knackar meningslösheten på min port. Jag drömmer mig bort. (Bästa rimmet.)
//Jk