Julia Teddy

Hej från Morogoro. (Detta inlägg skickas som sms till mor, som får uppdatera min blogg ifrån Sverige då Internetuppkoppling här på landsbygden är obefintlig.)

Igår checkade vi ut från YMCA och satte oss i en fin buss på väg till nästa destination: vår systerskola Bigwa. Det tog mer än fem timmar i uthärdlig men smärtsam värme och otrolig vätskebrist. Ofräscha men med glatt humör mottogs vi med sång och blommor här på Bigwa, som ligger i Morogoro vid foten av ett berg som är högre än molnen. Det är vackert så man ryser och gråter av lycka av att få vistas här. Allt är så himla grönt, blått och färgglatt. Vi fick äntligen smaka på afrikansk mat igen, har varit bortskämd med Chris ett tag, men nu var det på riktigt och så jävla gott så jag kommer nog komma hem som en ballong. Värt. Pratstund med eleverna här som är supertrevliga och ihärdiga när det gäller att vi ska lära oss swahili. Bara bra, språket är ofta ett hinder så alla nya ord gör att vi kan förstå dem mer och kan skämta som de älskar att göra. Efter den långa resan var alla trötta så la oss runt tio, jag skulle bara duscha bort lite svett och sand först. Gjorde det. Men mitt i duschen vrålar jag och slänger mig ut helt naken och då skrattandes. Det var en fin färgglad groda i duschen. När jag var ute och omsvept i handduken möts jag av kackelackor, ödlor och myggor. Höll på att dö av garv. Haha, såna här äventyr utsätts man för ständigt här i Afrika. Idag sover vi med några skorpijoner i rummet, men vi måste ju alltid ha myggnät så det är nog ingen fara för någon sängkompis (förutom löss).

Fick superfint sms av kusin Kristina alldeles lagom till dagens äventyr. Vi skulle ta oss till stan för att checka runt lite. Jag utan solkräm för jag bränner mig ju inte här. Shoppade kangas, vatten och mango. Gick runt i kanske tre timmar innan vi satte oss i den mest vilda bussfärd någonsin. Det är konstigt att man fortfarande lever! Haha. Skulle vilja ha skrivit ned alla sköna kommentarer som sades. Men för någon var det första gången ögonen attackerades av en flod av svett. Och jag trodde nog att jag skulle klämmas ihop och bli två meter lång och se ut som en spaghetti. Men vi klarade oss, ännu en gång, hallejulia!