Julia Teddy

Ligger och filosoferar. Det är sista dagen innan mitt stora äventyr ut i den stora världen. Skall om några timmar resa på mig och påbörja färden mot Stockholm och flygplanet. Mellanlandar i Istanbul sen långa turen över kameler, krig, pyramider, hav, giraffer innan jag äntligen landar i Dar El Salaam, Tanzanias huvudstad, kl tre på natten. Flygresan tar 15 timmar. Jag, Klara och Linnea, mina två älskade vänner, befinner oss då i en av världens vackraste men farligaste delar på jorden. 1/4 av kvinnorna där har blivit våldtagna, det är brutal fattigdom och väldig värme. Det är kulturkrock på så många plan. Men det är där mitt hjärta stannade första gången jag åkte till Kenya i februari 2013. Det är dit jag vill tillbaka. För trots lite elände så finns det en stryka och kärlek och syn på livet som passar mig så himla bra. Som jag tycker saknas här i Sverige, där vi ibland tror att allt är perfekt. Men kvinnor våldtas även här, vi utsätter oss för faror även här, det är det jag vill berätta om. Att Afrika inte är farligt, det är fullt av värme. I Sverige är naturen underbar, jag blir lycklig av att se en stor ek eller en rosa himmel, och här prioriterar vi mottot: ensam är stark. Men att sitta under stjärnhimlen i Afrika med en massa afrikaner, som tänker att tillsammans finner man styrka, det är då man lever på riktigt, då man omsluts av kärlek och universums alla stjärnor och man får intrycket av att bara man sträcker sina armar lite längre opp så når man dem. Eller när man kan plocka färsk frukt från träden, gå på vit sandstrand eller ser zebror och mina kära elefanter. Det är då man lever. Det är då hjärtat slår volt.  Ska även bo på landsbygden nästan hela vistelsen, 72 dagar, där inte vatten i kranen, vägar, el, internet eller toaletter finns. 
Det är ett stort äventyr. Det är också många risker som jag är medveten om, men jag ska nog kunna ta vara på mig, älskade oroliga släkt som väntar här i Sverige. Det är mitt stora äventyr och jag skulle ångra mig varje sekund om jag inte satt på det där flygplanet imorgon. Jag har längtat tillbaka sen jag landade på svensk mark förra gången. 
Nästa gång jag skriver är jag långt ifrån er, men alltid nära i hjärta. Stort tack för all kärlek, stöd och existens, jag älskar er alla till Afrika och tillbaka, och jag om någon borde veta att det är långt.