VÄRT ATT LÄSA:
0kommentarer
Ta hand om dig själv
Vi lever i en sorglig värld. Det var för bara några dagar sedan jag blev otroligt ledsen, i mitt Hjärta. En kär vän sade till mig att hon trodde hon led av dysmorfobi. En sjukdom som betyder att man tycker man är så ful att man inte vill/vågar gå ut till världen. Man skäms över hur man ser ut & törs inte ens gå ut ur huset, man går miste om ett helt liv, jaa typ så illa kan det vara. Min vän dådå kände det såhär, tyckte hon var så otroligt ful. Min vän är extremt söt & har världens kropp! Jag har bara söta vänner. Men där ser man så fel man har, för hon har verkligen FEL, jag tycker ju också att jag är ful. Men det kanske är så att spegeln förvränger. Jag tror som så att man har sett sitt ansikte/kropp så många gånger att man inte kan räkna till det ens, så efter ett tag tröttnar man väl. Man ser bara felen. Åh det är så synd. Tycker ni inte?
Så om du tycker du är ful & ibland inte vågar möta de människor du har omkring dig, du kanske skäms över din kropp & inte vill att någon ska se den?
Tänk om, var inte så ytlig. Tillåt dig själv inte ens att tänka den tanken (Jag är ful). För den finns inte, okay? Alla är dessutom vackra på sitt eget sätt. Alla kan inte se likadana ut. Jag menar, hur kul skulle det vara med miljontals kopior av Julior på en skala från 1-2? När du får en komplimang sug åt dig den som en torr disktrasa! Ta åt dig, ingen har någon anledning att säga: Du är snygg, bara för nöjets skull. Bry dig inte så mkt om utsidan, det är i slutändan bara insidan som räknas. Intala dig själv varje dag att du är vacker, en vacker dag tror du på det. Titta inte så mkt i spegeln heller, det finns roligare saker att göra.
Självförtroende. Ta hand om dig. Var inte elak mot dig. Var modig. Ta för dig & visa att du finns. Bär din kropp med stolthet. Ta dig i akt & lev livet så som du förtjänar att göra. Ingen vill vara en grå mus när man kan vara en skimrande Prinsessa.
HJÄRTA
Jk<3
Vi lever i en sorglig värld. Det var för bara några dagar sedan jag blev otroligt ledsen, i mitt Hjärta. En kär vän sade till mig att hon trodde hon led av dysmorfobi. En sjukdom som betyder att man tycker man är så ful att man inte vill/vågar gå ut till världen. Man skäms över hur man ser ut & törs inte ens gå ut ur huset, man går miste om ett helt liv, jaa typ så illa kan det vara. Min vän dådå kände det såhär, tyckte hon var så otroligt ful. Min vän är extremt söt & har världens kropp! Jag har bara söta vänner. Men där ser man så fel man har, för hon har verkligen FEL, jag tycker ju också att jag är ful. Men det kanske är så att spegeln förvränger. Jag tror som så att man har sett sitt ansikte/kropp så många gånger att man inte kan räkna till det ens, så efter ett tag tröttnar man väl. Man ser bara felen. Åh det är så synd. Tycker ni inte?
Så om du tycker du är ful & ibland inte vågar möta de människor du har omkring dig, du kanske skäms över din kropp & inte vill att någon ska se den?
Tänk om, var inte så ytlig. Tillåt dig själv inte ens att tänka den tanken (Jag är ful). För den finns inte, okay? Alla är dessutom vackra på sitt eget sätt. Alla kan inte se likadana ut. Jag menar, hur kul skulle det vara med miljontals kopior av Julior på en skala från 1-2? När du får en komplimang sug åt dig den som en torr disktrasa! Ta åt dig, ingen har någon anledning att säga: Du är snygg, bara för nöjets skull. Bry dig inte så mkt om utsidan, det är i slutändan bara insidan som räknas. Intala dig själv varje dag att du är vacker, en vacker dag tror du på det. Titta inte så mkt i spegeln heller, det finns roligare saker att göra.
Självförtroende. Ta hand om dig. Var inte elak mot dig. Var modig. Ta för dig & visa att du finns. Bär din kropp med stolthet. Ta dig i akt & lev livet så som du förtjänar att göra. Ingen vill vara en grå mus när man kan vara en skimrande Prinsessa.
HJÄRTA
Jk<3
Kommentera