Ledsen
0kommentarer
Minnen kommer ifatt, vare sig man vill eller inte. På något sätt påminns man om dem.
Jag är inte på mitt vanliga bekymmerslösa roliga humör nu. Jag är dyster. Jag tänker. Jag blir påmind. Minnen, just detta jag har i min hjärna nu är något som är så otroligt jävla obarmhärtigt så det finns inte. Det är.. jaa det finns just inte ord för det. Jag stänger in mig i mig själv och låtsas att det är den ondskefullaste av drömmar jag har. Men det är verklighet. Jag vill inte, du vill inte, det får inte..... Snälla Du låt tiden gå. Jag ber Dig, vi ber Dig.
Jag kommer så väl ihåg det. Vi var i Göteborg. Du gick och det såg ut som om du var full. Du vinglade och ramlade gång på gång. Vi skrattade åt det, skrattade!! När vi fick det första beskedet, så var jag hemma med far. Han tog samtalet, det var mor som prata i andra änden av luren. Far blev likvit i ansiktet och började gråta, jag har aldrig sett honom gråta. Jag har dessutom aldrig sett någon gråta som han då gjorde.
Jag sov inte så mkt den natten. Dagen efter gick jag till skolan, vännerna frågade vf mina ögon såg så konstiga ut. Undrade vad jag hade gjort med dem, Inget sa jag. Men det var inte sanningen, sanningen var den att jag hade gråtit hela natten. Mina ögon var svullna och de såg opererade ut.
Du, min bästa Person i hela världen, du är min. Du vet hur mkt du betyder. Vi har bra minnen tsm. Vi är bäst.
Det här är inte allt som hänt, men orka säga allt, inte här iaf.
Men vi ska klara det här,<3
Vf pratar vi aldrig om det?
♥
Jag är inte på mitt vanliga bekymmerslösa roliga humör nu. Jag är dyster. Jag tänker. Jag blir påmind. Minnen, just detta jag har i min hjärna nu är något som är så otroligt jävla obarmhärtigt så det finns inte. Det är.. jaa det finns just inte ord för det. Jag stänger in mig i mig själv och låtsas att det är den ondskefullaste av drömmar jag har. Men det är verklighet. Jag vill inte, du vill inte, det får inte..... Snälla Du låt tiden gå. Jag ber Dig, vi ber Dig.
Jag kommer så väl ihåg det. Vi var i Göteborg. Du gick och det såg ut som om du var full. Du vinglade och ramlade gång på gång. Vi skrattade åt det, skrattade!! När vi fick det första beskedet, så var jag hemma med far. Han tog samtalet, det var mor som prata i andra änden av luren. Far blev likvit i ansiktet och började gråta, jag har aldrig sett honom gråta. Jag har dessutom aldrig sett någon gråta som han då gjorde.
Jag sov inte så mkt den natten. Dagen efter gick jag till skolan, vännerna frågade vf mina ögon såg så konstiga ut. Undrade vad jag hade gjort med dem, Inget sa jag. Men det var inte sanningen, sanningen var den att jag hade gråtit hela natten. Mina ögon var svullna och de såg opererade ut.
Du, min bästa Person i hela världen, du är min. Du vet hur mkt du betyder. Vi har bra minnen tsm. Vi är bäst.
Det här är inte allt som hänt, men orka säga allt, inte här iaf.
Men vi ska klara det här,<3
Vf pratar vi aldrig om det?
♥
Kommentera