Julia Teddy

Tja. Jag har just kommit på att det finns en möjlighet att jag kommer att få vara ensam hela mitt liv. En ensamvarg. Som Camille i boken Tillsammans är man mindre ensam, fast ändå inte. En sån mänska är precis vad jag kanske skulle kunna bli. Fast jag kommer fortfarande ha min familj så klart. Man skulle också kunna säga att jag kanske skulle kunna bli en enstöring, det är ju samma sak fast ett annat namn. Undrar om det blir så och undrar om jag kommer tycka om det, ifall det skulle bli så. Det skulle ju dock vara ett ganska ensamt liv. Men då skulle jag kunna studera dygnet runt och bara gå runt och vara som jag är. & då skulle jag kunna lära mig latin, eller läsa om antikens gudar och lära mig allt om grekisk mytologi. Kanske fornnordisk också.. Men undrar om mängden kärlek skulle räcka? När det inte finns någon som ger kärlek till en och tvärtom, bryr jag mig då om ifall jag kan skriva en saga om Julius Caesar?
Antagligen inte.
För kärlek är bra saker och Julius Caesar kan nog inte ge mig den kärlek jag syftar på.

Men ibland undrar jag nog...
VAD TUSAN SKALL ALLT FOLK VA BRA FÖR?