Julia Teddy

Jag önskar att allt gick lika lätt som en dans; som en dans i den kalla svenska vintern! Där jag kan allt jag vill och där jag kan allt jag borde, och där det värsta som hände om jag inte skulle kunna är att jag ramlar. För att dansa i snö slutar bara med att man kanske faller i mjuka vågor av vit bomull.
Det skulle vara så lätt som att små svåra sånger flöt lätt utantill, matten blev ett mysterium jag löste, en lägenhet stod framför mina fötter som en man när jag dansat pardans! Så lätt som en dans!
Och när jag föll, så skulle det då vara i en dubbelpiruett ned i en bomull som är så bländande vit och glittrar likt blänket i strålkastarljuset. För då skulle det inte alls vara läskigt att falla. Om allt bara gick lika lätt som en dans. 
Jag önskar faktiskt att det gick lika lätt som dancing in the cold swedish winter, då skulle jag slippa att vara på en träning jag inte tränat sångerna till och premiären som snart går av stapeln, då skulle jag slippa traggla matte och få IG på prov och jag skulle slippa att missa saker samt sitta på en buss elva timmar i veckan.  

Om man dansar i snön och gör en dubbelpiruett, ja, då ramlar man bara och kan göra snöänglar och titta på stjärnorna i himlen.