Autumn leaves
6kommentarer
Hittade en fin låt hos Linda ♥ lyssna medan ni läser.
Nu har jag lust att skriva om det. Jag har ingen "gammal" bästis kvar längre. De försvann lika fort som högstadiet tog slut. Jag hade fyra, de försvann. Jag har typ bearbetat det. Vissa säger ju att jag varit olycklig, det är troligen därför. Jag vet inte varför jag står ensam kvar. Eller jo, antar att jag är tråkig. Att folk i längden tröttnar på mig. Men att det skulle gå så fort, och utan att jag egentligen förstår. Kommer ihåg dagen det hände. Jag är inte mig själv sedan dess. Har liksom försökt pussla ihop mig senaste tiden. Trasig. Svårt att hitta mig själv igen, vem är jag utan dem?
Jag tänker att jag är ett träd. Det är så jävla fint att fantisera ihop en fin fantasi om något fult. Så jag är ett träd, med fyra löv. Som föll, precis som de gör på hösten. Det är blåsigt att stå ensam utan skydd. Trädet har i alla fall en förklaring till varför han står ensam. Det är naturens gång...
Känns så skönt att veta att det är svårt att leva. Då känns mitt liv som det skall vara.
PUSS
Nu har jag lust att skriva om det. Jag har ingen "gammal" bästis kvar längre. De försvann lika fort som högstadiet tog slut. Jag hade fyra, de försvann. Jag har typ bearbetat det. Vissa säger ju att jag varit olycklig, det är troligen därför. Jag vet inte varför jag står ensam kvar. Eller jo, antar att jag är tråkig. Att folk i längden tröttnar på mig. Men att det skulle gå så fort, och utan att jag egentligen förstår. Kommer ihåg dagen det hände. Jag är inte mig själv sedan dess. Har liksom försökt pussla ihop mig senaste tiden. Trasig. Svårt att hitta mig själv igen, vem är jag utan dem?
Jag tänker att jag är ett träd. Det är så jävla fint att fantisera ihop en fin fantasi om något fult. Så jag är ett träd, med fyra löv. Som föll, precis som de gör på hösten. Det är blåsigt att stå ensam utan skydd. Trädet har i alla fall en förklaring till varför han står ensam. Det är naturens gång...
Känns så skönt att veta att det är svårt att leva. Då känns mitt liv som det skall vara.
PUSS
6 kommentarer
Emek
17 Oct 2010 19:33
Jamen, nu är du väl ändå...
Visst gör det ont att bli sviken, men du är ju ALLT! Med eller utan "de fyra". Dessutom var det väl de som förlorade mest ;-)
Behöver inte dem, eller för all del någon annan heller, för att vara DU. Finns bara en världens bästa Julia Teddy!!!
Ta hand om dig nu, och kom ihåg att bara fokusera på dina goda vänner i fortsättningen.
Kramiz
Anonym
17 Oct 2010 22:01
Vet inte vad jag ska säga...som sagt, deras förlust!
Jag tycker iaf att du är världens bästa ♥ Love U Sis
mamma <3
18 Oct 2010 09:12
Älskade, älskade ungen min!
Bra att du för första gången kan skriva/prata om det, för det betyder också att du nu kan gå vidare. Släppa det där svåra. Tror att du är på god väg att läka, och få nya starka grenar på ditt träd. Ta hand om de du har kvar och våga nya vänrelationer, det finns ju trots allt en massa fina människor där ute vet du! ;-)
Tänker på det där klyschiga ordspråket: "Det man inte dör av stärker en". Du är stark, Julia.
Love U mor
Österholm
19 Oct 2010 22:38
Ja, vad kan man säga, visst är det tråkigt att det hänt. Men Vad var de för vänner som kan göra som de gjort??? INGA och då menar jag INGA. Du är du och det är vi glada för du är bäst och de var långt ifrån värda dig TÄNK PÅ DET!!!
Siri
20 Oct 2010 21:03
Jag tycker också att det är tråkigt att vi inte umgås längre, men jag tror att vi har växt ifrån varandra. Förstår om det har varit tufft för dig, det har det varit för mig också! Bara så att du vet så är jag inte helt främmande för att ta en fika och prata gamla minnen, för även om jag verkar som världens sämsta fd bv, så vill jag inte du ska tycka att vår vänskap slutade illa. Jag trodde i alla fall inte att vi skulle skiljas så tvärt efter höstadiet även om jag visste att vi skulle välja olika skolor och skaffa nya vänner. Om du inte vill ses kanske du kan skicka ett mail och förklara vad du tyckte hände och jag kan förklara hur jag ser på saken. Jag vill gärna reda ut det hela, men om du inte vill förstår jag dig.
Viktor.
20 Oct 2010 21:32
Det äldsta lövet på mitt träd - faktiskt det enda lövet sen min barndom, föll också sakta men säkert till marken i somras. Jag ville inte släppa det färgglada lövet, jag höll hårt och försökte tejpa fast det igen. Hålla kvar det så länge som möjligt. Men det lossnade och därmed har jag inget sånt löv kvar.
Jag kan inte släppa taget, det har du märkt. Därför läser jag här nästan varje dag, för att se hur du har det. Har man haft en löv i tio år, ja då tittar man ner då och då för att se att lövet ligger kvar där. Jag bryr mig och jag undrar såklart hur du ser på det som hände. Och vad det var som hände?
Det är bra att du går vidare och kan prata om det, men då kanske du ska prata med mig och de andra också. För att verkligen ha det avklarat? Jag är villig att prata iallafall.
Om inte, tack för alla minnen.
viktor.
Kommentera