Lite prat med stjärnorna
2kommentarer
När himlen är som finast lyser stjärnorna som starkast. Så många tusen stjärnor har jag skådat i olika storlek och mönster. Varje stjärna säger mig något, ger tecken av något slag. Sen faller stjärnorna i något som kallas stjärnfall. Jag ser ljuset som stannar kvar i ränder efter. Vill ta tag i stjärnsvansen och sätta fast den igen. Det går ju inte. Stjärnan är så stor, mycket större än mig, och dessutom är vi för långt ifrån varandra så jag kan inte nå den. Istället får jag en önskan. En hemlig en, naturligtvis. Den fallande stjärnan är min önskan och jag önskar mig stjärnan på himlen igen. Hur kan världen annars vara fullkomlig?
Hihi. Puss.
//Jk
2 kommentarer
mg.
07 Aug 2011 23:49
vill träffa min stjärna som snart ska bo i en stjärna.
Mathilda
08 Aug 2011 22:04
Ja det är det^^. Ja alltså jag är fortfarande inte säker på om jag valde rätt, det fick bara bli Nyströmska då man ändå måste välja något och det ligger närmre. Får se om jag byter eller inte, men det är väl bäst att ge skolan en ordentlig chans först iaf .., men du trivs alltså där du går? :)
Kommentera