Julia Teddy

Förra veckan blev jag lycklig när jag köpte Shakiras nya skiva. Den är inte så ny längre, för den kom ut i ungefär november månad förra året. Jag trodde jag skulle få den i julklapp, sen i födelsedagspresent, men nej. Så jag köpte den själv, några månader för sent. Fast det gör inte så mycket. Shakira står sig i längden liksom. Hon är som tårtor, de blir godare ju längre de ligger.

Och på tal om tid såhär, tänkte jag nostalgisera runt bland mitt liv och skriva om saker jag varit med om. Bakgrunden till min nuvarande framgrund.



Kolla här! Det här var året då rus och bus var ledorden. De färgade mina kinder rosa och jag var tonårig med finnar och ingen tandställning. Tandställning har jag aldrig behövt, inte glasögon heller, inte förrän förra året. Pippitröjan var fortfarande den bästa, ingången och nött av Eve sen hon fick den som 5-åring. Nu ligger den i tvätthögen bland udda kläder som inte kan tvättas med andra. :(



Jag hade alldeles för mycket tid med saker jag värdesatte högt. Hihi. Detta är fräkniga Siri som ni ser, på andra tummen satt jag med mitt blonda svall. Måla fina ansikten på naglar gjorde mig glad att se. Att måla ansikten är något jag borde göra lite oftare nuförtin men som jag tyvärr inte har tid med.



På den här ön som kallas Mjödö har jag spenderat alla mina somrar sedan jag var en armlängds lång. Det är ön med så många byggnader som det är personer, sisådär runt tio alltså, och som min f.d. bästis Jennie äger. (Sörby-Jennie ihop med Therese och Vigge. Så länge sedan som 5 år var det vi fyra var huvudpersonerna i the girl power gang.)

I alla fall, mycket gott på den här ön som jag alltid kallat Mjöda istället för Mjödö. Körsbär, upptäcksfärder, familj & släkt, ingen el utan bara ljus och kortspel när solen blev måne och fiska fisk långt ut till havs när det värsta av alla åskväder bryter ut. Så är det roligt att sola och äta melon på klipporna när männen arbetar och stretar och tycka att det är precis så ojämställt som i andra konstiga länder. Fast man vet att männen inte "orkar" att bara ligga och dröna utan måste klättra på stegar och måla rosa hus röda och fylla i knutarna så de blir vita igen. Skoj att dröna tycker jag dock.

En sak till, på den här ön, när jag var fyra år var jag grundaren av ordet Fistotta. När jag var fyra vintrar och en sommar på ön Mjödö var alla andra omkring mig Fistottor.



Fast alla visste ju att i verkligheten var det ju jag som var Fistotta nr 1. Hihi, fisar var roligt när man var fyra kommer jag ihåg. På den här bilden är jag 15 år och sitter jag på dasset där man kan spola.



Jullan med fantasin... Halva mitt liv har jag samlat på nitlotter. Varför inte limma ihop dem till en klänning? En klänning så hård så att den skulle kunna tjänstgöra som rustning om det blev krig igen. Vilket jag hoppas det aldrig mer blir.



Sluta skolan och till hösten börja som åtta. Kände mig som en stor flicka, fast att jag nu tycker att jag var en liten skit då jämfört med nu! :) På sommaren badade man i havet från gryning till skymning, åt glass på torget minst en gång varje dag (polka och blåbärssmak), cyklade och såg på film och levde i symbios med sin bästis. Något jag minns från den här tiden var att det inte fanns något att oroa sig för. Jag var inte bunden som jag känner mig nu, så mycket press från skola, vänner och alla problem brydde jag mig inte om. Jag tog dagen som den kom och levde med lättheten hos en ballerina var dag, var natt. Jag flög och världen var min himmel.



Alltid har jag avgudat Shakira, sedan 7-års ålder har jag varit henne trogen. Men en gång i åttan fick jag en till latinamerikansk förebild, sen dess har jag varit lite otrogen mot Shakira. Frida Kahlo (många Frida är det i mitt universum. Frida betyder skön, älskad). Hennes biografi I säng med Frida och filmen med Selma Hayek i huvudrollen visar en bild som är så fin. Så stark, levnadsglad och vacker. Och här är vi nu framme idag. Detta, och så mycket mer som hänt, har gjort mig till den jag idag är.




Världens bästa Karlsson i sina alla allra bästa år!