Det är Min!
0kommentarer
Idag när jag promenerade till skolan i vanlig ordning så bröts plötsligt den friska (jotack, låt oss i alla fall låtsas att det var friskt...) stunden av en riktig stadshund. Vild, robust och vild (har jag sagt vild?) var han. Tog mig för att vara en pudel. Jag trodde att han trodde att jag var en pudel åtminstone, för där kom han bakom ett höghus och galopperade mot mig! Tankarna bara for runt i huvudet på mig, jag är livrädd för bestar. Sen betedde jag mig som en pudel, drog öronen åt mig och vände mig snällt åt andra hållet. Med baken mot honom.
Sedan var den friska promenaden förstörd. Jag bara gick och tänkte på att hundägare är bra dumma. Vissa av dem. Jag är verkligen inte något fan av hundar. Nära döden upplevelse var det för mig men jag är glad att jag lever. Mina öron får jag gömma, min pälsiga muff får jag gömma (nästa gång jag ser honom) för på mig ska ingen hund få ränna.
På tal om djur så skulle en katt inte sitta helt fel vid mina ben just nu. En vit, eller svart en. På sommaren skulle den få ha rött koppel för då skulle jag vilja gå ut och gå med den. Den skulle heta Min, det har jag bestämt för länge sedan. Sen när man möter någon säger man: Det här är Min. ♥
Kommentera