Julia Teddy

På revyn är jag gammal tant som sjunger om krämpor och att hellre bo i fängelset än på ålderdomshem. I fängelset får man bättre mat, mer sysselsättning och ett friare liv. Tanterna får inte något av det. De får ha det sämre än tjuvarna.

Jag känner mig lite som tanten i revyn idag. Jag klagar på maten (maten i skolan, idag blev det ett knäcke till lunch) och jag känner mig gammal. Det känns som att tanten inte är långt borta. Mycket närmare än Folkets Hus.

Imorgon är jag 17 år. & jag vet att jag blir äldre för varje andetag som passerar, men just att se siffran är förödande. Jag älskar ju emellertid tanter, men jag är rädd för att inte vara ung och viril längre.

Jag är kluven inför det här med åldrandet, som ni hör. Ena sekunden vill jag vara 18 och i andra ännu ett barn. Men vad kan man göra åt det? Att åldras är livets gång. Det är livet. & jag vill inte vara den som sitter fast i tolvårsåldern och aldrig får uppleva hur det är att ta studenten, få barn eller första rynkan eller sitta vid min ålders höst med min gubbe ve sidan av mig. Nej, 12 vill man inte vara hela livet. Man vill leva.

Imorgon firar jag att jag lever, att jag levt i sjutton år. Imorgon firar jag det första året, det andra och det tioende och hela vägen opp till sjutton. Det tänker jag fira med världens finaste tårta.

JAG LEVER. I alla åldrar. 
//Jk