Julia Teddy

Jag vet att jag inte borde bli glad över vissa saker. Till exempel mina högst bristfälliga kunskaper i matematik, eller de närmast obefintliga... Man borde känna sorg över en sådan sak. Fast idag känner jag den direkta motsatsen, för hur illa det än låter så älskar jag att jag inte kan räkna ut hur många timmar på en vecka som jag känner är helt bortkastade, slöseri med tid. Så idag är jag glad, för hade jag kunnat räkna ut hur många timmar det är som går till spillo i skolan så skulle jag bli lika med väldigt ledsen. Kanske rent utav deprimerad.


Av mina fina vänner fick jag en liten inflyttningspresent som jag har glömt att visa. Det är en klocka utan tid, because time does not matter. Och det är ju vad jag egentligen tycker, men när man sitter på en lektion och känner hopplösheten och tänker på vad man skulle kunna ha gjort istället för att sitta på en trästol i skolan så räknas tiden. Min värdefulla tid och ungdom som bara slängs iväg av någon random lärare. "Det är bara två år kvar" upprepas som ett mantra i huvudet.
//Jk