Julia Teddy

Har haft världens bästa dag, trots allt. Jag övervann min största rädsla och har tillbringat tid med mina bästa vänner.

Dagen började med skolavslutning i vackra Olaikyrkan. Skulle vilja kunna sjunga som musikarna, fast dans är ganska mycket bättre ändå. För vi, dansarna, begav oss raskt hem till mig och min lägenhet efter att vi lyssnat på ett teaterstycke av Granen av Tove Jansson. Min Stjärna fylldes av de där saknade solstrålarna, och jag kände att det var precis det enda rätta en dag som denna. Man behöver lyftas opp av åtta dansare under årets mörkaste dag. Vi drack glögg och hade paketlek och skrattade och pratade, och hälften av tiden tänkte jag på vad som komma skulle: SPRUTAN. Men jag lyckades ha det tjusigt i alla fall och det är jag glad över. Sen begav vi oss till Vaccintjänst och kom ett steg närmare Kenya. Men personligen är jag mest stolt över min bedrift att inte dö på britsen, grät syndafloder det gjorde jag, men jag överlevde och det med stor marginal. Stolt tjej.

Pia, dansläraren, är nog finaste, hon sa att Cristian är hennes son och att han och jag måste vara ihop livet ut. Vi bara skrattade lyckligt, hand i hand, för vi försöker ta dagen som den kommer och inte planera något, speciellt inte framtiden. 

 

Hann se Jonna och Linn mindre än jag önskat, borde tillbringa mer tid med dessa tjejer, innan jag och Cristian mötte Jeffrey. Vi busfrön har mest spatserat runt på stan och inhandlat de sista julklapparna, men också ätit mat på en thairestaurang (andra dagen i rad för mig!). Jeff är killen med skratt, han bjuder laget runt och så går man ifrån honom med träningsvärk i kinden. Jag är så himla lycklig, känns som att dagen då jorden skulle gått under faktiskt varit raka motsatsen. Bästa starten på detta lov!