Julia Teddy

En kväll med Julia är mer än vad man tål. Själv vill jag bara slänga ut henne ur huset när hon har ett sådant därnt typiskt okristligt beteende. Låta henne gå ensam i snödrivorna så att hon kan få lite vett och rason i sig. Men ibland är väl inte jag rätt person att avgöra vad som är rätt att göra för Julia eller ej. 

Julia kom emellertid fram till tåget. Irrade omkring som en höna bland allt ofamiljärt och okänt. Såg tåget komma, frågade sig fram. Fick hjälp av fyra medelålders par, mannen följde henne opp. Julia såg ju trots sin dåliga syn att tåget inte stod där, alldeles precis framför henne. Det var på andra sidan man skulle gå på. Men den snälla mannen säger att det är lugnt att springa över rälsen, det är ju ändå inget tåg i sikte, och hon springer över rälsen till andra sidan, bakom hennes tåg, inte framför. Så dum är hon inte. Kommer fram en minut innan avgång. Försöker komma på men ingen dörr öppnas. Då hör hon vakten i mitten av tåget, där är dörren öppen! Tack och lov... Hon går dit och försöker höra vad den förbannade skåningen säger. Sen bara fylls hon av avsmak och skam och tårar. Mest tårar då. Den förbannade skåningen släpper nämligen inte in henne. Hon sprang över rälsen och den förbannade skåningen tycker att det är bättre att hon får sitta ute en timme och vänta på nästa tåg. Inte för att Julia har så mycket till övers för ”auktoriteter”, men där i dörren stod förutom den förbannade skåningen också tre andra vakter i samma ålder som honom, runt 20-25, och då sätter hon sig snällt på perrongen och ser hur tåget far iväg utan henne. Kylan överröstar ilskan klockan tolv på natten.

Hade Julia verkligen varit självmordsbenägen tror inte jag att det hade blivit bättre av att den förbannade skåningen inte lät henne gå på tåget. 

Vilken förfärlig dag bara, ville sjunka genom jorden, gå i ide och stoppa huvudet i sanden. Min tredje advent har däremot varit superb. 
//Jk