Julia Teddy

Idag var jag på kyrkogården och kollade på mina fantastiska vänner igen. De uppträdde med sina dansmonologer som de skapat helt själva. De dansade för människorna som dog i Getåolyckan för cirka 100 år sedan och känslorna flög fritt i luften som regn som faller från skyn. Mina dansande glada vänner är de vackraste jag vet. Glad att jag fått lära känna dem allihopa, de är så stora i sina små kroppar... 
 
Här är Maja som dansar kärlek bland träd, "hennes" man dog och saknaden är stor.

Sonja gestaltar olyckan själv. En svart katastrof som anföll oskyldiga människor.

Cristian dansade för att skapa en ljus väg mellan döda och levande, så att vi kan förenas igen.
//Jk