Julia Teddy

Idag hade vi tre föreställningar och på en av dem kom fjuniga tonårspojkar som skrattade åt vår konst. Våra första koreografier är djupa, vackra, starka och underbara. Pojkarna suckade, pratade och låtsades vara coola. Jag lovar, de gick i typ åttan och har förmodligen just kommit i målbrottet och försökte undvika visa att de fick känslor. Haha. Sen kom vår sista koreografi som kan få den stumma att prata, och vice versa. Snap! De bara satt där! Det var så ballt. Who run the world? Girls! And I was like: this is jazzfierce!
He he. Damn, jag älskar att dansa! Pussipuss på er!
//Jk