Julia Teddy

Nu har världens finaste pojkar från Kenya åkt hem. Eller de åkte igår närmare bestämt. De kom med solen och lämnade den kvar. Det var som att de bara kom och enbart uppfyllde ett syfte: att fylla på mitt och alla andras laddningsbara batteri i form av hjärtat.

Innan jag mötte dem visste jag knappt att sådan kärlek och glädje fanns. Det är nästan så jag tror att jag bara vaknat ur en fin dröm och hittat på dessa underbara pojkars existens. Nästan varenda dag spred de ord i luften som jag bara ville fästa på ett papper och för evigt kolla på när livet är motigt. De som upplevt nästintill ett helvete med världen neddråsandes över dem gjorde så att svenska flickan i Stjärnan fick för sig att allting rer sig. Jajamän, mina småproblem är inget jämfört med vad man skulle kunna gå igenom. Allting löser sig till slut.

Jack och Kim

Och jag tänker att dessa pojkar åker runt till all världens länder, med sitt ursprung i Kenya, som för övrigt är landet där alla människor på hela jorden härstammar från, och öppnar människors ögon. Och min starkaste önskan just nu är att själv åka till dem till Kenya och ge tillbaka en del av vad de gav mig. För allt handlar om att ge och ta.

Adam och jag

I fredags hade vi konsert på skolgården och i slutet drog Nelson Mandela opp mig på gräsmattan inför hela skolan. Jag dansade och min hjärna tänkte efteråt: Aldrig att jag hade vågat göra detta om inte dessa killar lärt mig lite av deras visdom de här tio dagarna de varit här.
 
Hopp
//Jk