Julia Teddy

Det här tar nog priset som det töntigaste inlägget någonsin. 

 

Gårdagen var så himla spännande. Först sänkte jag medelåldern radikalt på en föreställning i DeGeer som hette REA. Umgicks med familjen och allt var fab. Me loves you guys. Var emellertid så danssugen som alltid när kvällen kommer, det bara spritter i kroppen. Så helspontant drog jag och dansade, jag drog dit ensam i regnet i 12 centimeters klackar, och mötte opp balla Alle med gänget. Blev bjuden på alltför mycket drickbart, träffade väldigt många nya människor och det hade verkligen inte kunnat vara roligare... Kom nyss hem nu. På vägen hem efter världens roligaste kväll, om än konstig, spontan och helvild, i gårdagens smink och kläder, mötte jag två fina människor. Först på spårvagnen en gullig tant. Kär-ing. Vi pratade hela vägen om väder och vår. Sen gick jag av i mitt älskade Ljura som sjuder av liv en lördag. Mötte henne, hon som går i världens kläder och är spännande och helt förtjusande vacker med alla regnbågens kläder på sig. Hon sa: Du är så snygg och menade det. Moi?, tänkte jag och kollade mig omkring men visste att det inte var någon bakom mig. Kunde inget annat än att utropa: detsamma! Med världens största leende såklart. 

 

Åh människor och möten. Vad vore vi utan varandra? Vi existerar bara för att göra varandra glada, inte sant?