Den lilla solrosen
0kommentarer
Solen strålade när jag åkte till skolan idag, och jag tror att jag är lite som min favoritblomma, följer alltid solen, vänder mig från mörkret, står stolt och lång (nja, ganska lång) och rak i ryggen med huvudet fullt av frön. Jag gick inte in till lektionen direkt, utan jag stannade där ute några minuter extra och njöt av ögonblicket och tänkte på hur jävla bra jag är. Fy fan va full av glädje jag var vid den där allra morgonstunden! Efter skolan åkte jag hem, kände mig ensam och inte själv. Började tänka destruktiva tankar. Förlorade en bästa vän igår igen, kunde inte ringa och prata med den när jag var ledsen, för den är inte min vän längre... Blev otroligt nedstämd och började sakna de bästisar jag alltid kommer ha vid min sida, Frida och Gulmira. Sen helt plötsligt bestämde jag mig för att sätta på lite musik och dansa av mig det där sorgsna och bli glad igen. Jag är inte ensam! Huvudet blev fullt av koreografier till mina små afrikanska barn jag ska dansa med, har så mycket ideer! Tror det löser sig, som gumman som sket i badkaret sa. Kommer tillbringa en månad helt själv i en av världens farligaste städer, Nairobi, och planera allt som skall hända där helt allena. Men som sagt, jag är duktig och bra och det kommer ordna sig. Så nu är livet soligt igen.
Nu ringde Kungen, så jag skall dra
Tusen solskenspussar!
Kommentera