Julia Teddy

Tillbringat eftermiddagen med Jullan. Speglade mig i fru coach, men mådde så fuskigt bra redan innan. Försöker hitta tillbaka till den där underbara människan som jag saknat. Hon försvann någonstans på vägen. Vet ganska exakt när. (Men när himlen är som mörkast lyser stjärnorna som ljusast, finis. Du gör mig så glad.) 

 

Det rycker i fingrarna, och jag har saknat skrivandet som var en tredjedel av mig själv. Det kommer emellertid inget vettigt ur det när jag väl försöker, och tanken har slagit mig att jag kanske förlorat förmågan vilket lämnar mig kvar med en olustkänsla. Alla mina känslor kunde jag formulera med de tangenter som nu motarbetar mig. Kan inte spela instrumentet längre utan får trycka hårt på varje bokstav. Men Jullan är inte den som ger opp. Ska hitta tillbaka. Det är en ljus framtid förestående, mitt herrskap.