Julia Teddy

 

Det är inte varje dag man känner sådan sällhet i sin kropp som under juletiden. Det har varit gulligt och kärleksfullt och glatt ända sedan jullovet började. På julafton kom min man till byn och vi möttes vid stationen klockan halv ett och snön föll och det var både ljust och mörkt och jag kände mig lyckligare än lyckan jag kände på julafton som barn. Sagovärlden som man såg på teve som 5-åring blev på något sätt sann, och ibland när jag är med Honom då känner jag mig som en prinsessa. Och vi gick hem hand i hand genom byn och alla människor sov förutom vi. Sen blev vi mulade av bästa Eve. Då blev det fart igen och jag står som vanligt på sidan om och viker mig av skratt. Eve blev den här gången helt nedsölad av snö, och jag för min del tyckte endast att det var rättvisa som skipades. Cristian slängde sig på henne och tryckte ned hela henne i meterhöga snön. Vi somnade fint.

 

På julaftonsmorgonen vaknade vi av silkespyjamasklädda familjen som sa att Tomten varit på besök under natten och lagt julklappar i strumpan i kaminen. Paketen innehöll strumpor, handsprits-våtservetter till C och mig och skidor till E och mig och massa mer. Vi fortsatte även med klapparna som låg under granen. Det var en fårskinnshalsduk, anteckningsbok, kapsylöppnare, halsband, högtalare, nallar, böcker, parfym, doftljus, krämer och tusen saker till Kenya. Bland annat solskyddskräm, plåster, pannlampa, diarrétabletter (Gud förbjude att de måste användas) och massa mer. 

 

Sen kom moster Lena med bihang, närmare bestämt farbror Bengen. Fick superfina tillbehör till muffinsbakandet av henne, så nu får hon minsann komma in till stan och äta muffins lite oftare. :-)

 

Cristian åkte hem och familjen gick till morbor Pelle och firade. Så gick även den julaftnen och snart är även lovet slut. Vi börjar på onsdag, så är det någon som vill fika innan dess så säg till. ♥