Julia Teddy

Ja, jag fyllde ju arton och fick gå på barer och dricka drinkar lagligt. Jag övervann ungefär en tredjedel av mina rädslor också. Jag gjorde en hel del saker, både bra och dåliga. Hehe.

 

Italien bara va? Det är helt sjukt dåligt, jag satsar på minst fem länder iår. Då får det bli Irland naturligtvis, Norge, Frankrike, Kanada och UK. Och, just det! Kenya om exakt en vecka. Woho.

Fantasi. Betydelsefulla saker att göra. En katt. 

 

Jag kommer inte ihåg datum ju... Jag vet knappt vad det är för dag idag. Jag vet ifall det är vinter eller sommar och det räcker för mig. Men gångerna i somras när Cristian var hemma med familjen och vi lekte på gräsmattan och han sa hur mycket jag betydde för honom. Mjödö-veckan med släkten och Crille, oslagbart. En dag i Söderköping med familjen. Förresten, ett datum minns jag ju med kärlek. 6 juni. Åh. 

 Vad var din största framgång 2012?

Jag var ett rent misslyckande 2012. Som tur är bryr jag mig inte. Så mycket. Vet att allt bara blir bättre. Snart. 

 

Natten då jag la mig i en snödriva och grät inför en vän bara för att jag tappat några saker. Det var bland det värsta jag varit med om nu efteråt. Snacka om att tappa greppet. Något jag hatar att göra. 

 

Min gröna poncho från Rom och alla matkassar från Netto. Det är dem som hållit mig levande detta år. That's true love.

Mat och kläder, annars är jag rätt dumsnål. Men under hela 2012 övervägde jag inte en enda gång att spara in pengar på mat, och det är bara tack vara C. Tacksam.

Ja. Att j kände mig som Amelie igen. Det där med vardagslycka. Jag hittade den ibland. Det gjorde mig glad.

 

La vida es un carnevale. Kothbiro.

 

Låt mig säga såhär, var jag ledsen 2012, ja, då var jag riktigt ledsen och tvungen att sjukanmäla mig från skolan. Annars har jag varit jävligt leende inombords. Ledsen för att min familj är för långt bort också.

Hängt med familjen och inte pendlat så mycket. Bjudit över folk på fika... Slutat vara så blyg och trott att jag var en börda för världen.

 

Oroat mig över pengar. Och försummat min familj. Och hängt på så många olika sociala medier. Alldeles för mycket dötid. Åh. Inte stolt.

 

Si. 

 

Downton Abbey. Of course. Varför kan inte alla program vara brittiska och utspelas från 1800-talet fram till 1920-talet? 

 

Ru av Kim Thuy och min överlägsna favorit: Även tystnaden har ett slut. Den beskrev Colombia på ett sätt jag redan hade hört om. Ifrån Cristian. Kaos. Fan. Coolt att jag fick träffa Ingrid Betancort!

 

Jag fyllde aderton den adertonde. Jag bjöd in aderton vänner på sju sorters kakor klockan 18.18. Sedan gick vi till en bar och jag firades tillsammans med bästa Linn som delar dag med mig. På natten sov Jesper och Frida över och vi läste bibeln. Det var sjukt märkligt. Jag fick också favoritboken av min Cristian och grät av lycka och gömde den för mamma för det var inte officiellt då. Tänk så liten och barnslig jag var. Haha.

 

Säkert en massa saker, som de alla är kopplat till min personlighet... Och sen om man sluppit de där rasisterna som man möter på gatan, i affären, på fester och pubar. Samt att släkten kunde ha varit samlad lite närmre. Typ i  min lägenhet!!!

 

Mat. Spontaniteten i folk. Kramar. Äventyren med Eve. Som dock borde ha varit fler.

Anja Pallin och Matts Winblad. Åh, vad jag vill ha fransklektioner med dem igen! Och Eve, mamma och pappa.  

 

Nya för mig åtminstone. Jeffrey, Ahmad, Adam och Foffe. Luz Edith var också så himla trevlig, Cristians moster. 

 

Att jag kunnat hålla mig över ytan. Woho.

 

Att 2013 blir året som blev roligare än alla andra. Vilket det nog kommer bli. Hehe!