morfar
3kommentarer
en legendarisk person är en sägenomspunnen, vittomtalad, sagolik och fantastisk person. jag kände en sån, och idag tog han sitt sista andetag. morfar. mitt sista möte med dig var den 17/2. jag gav dig en nalle att hålla dig i handen på hela färden till himlen och när du känner dig ensam, morfar, så håller den gosiga nallen dig i handen. nallen är kärlek, den är trygghet, dina vänner, din familj, else-marie och jag. du fick också en lott du skrapade förra tisdagen, vi skrapade trissammans och jag såg en glimt i ditt öga när du skrapade den. precis så jag sett dig så himla många gånger, verenda jul, födelsedag och fars dag. skrapandes en lott med glimten i ögat. alltid med det där nyfikna. det var fint. du var så förändrad, men i ögonen fanns ändå du.
morfar, jag ska alltid minnas de ord du sa mig sista gången jag såg dig. jag ska aldrig glömma allt det fina du gav mig, som du gav hela släkten. för du var den som band ihop oss. du var den alla såg opp till. ett ljus. ett liv som förevigt kommer fortsätta leva kvar, fast på ett annat vis nu. i våra hjärtan, i våra minnen.
jag har svårt att förstå det. allt. det som känns som det mest ofattbara är att just Du drabbades. du som var starkare än tre hästar, som gick långa promenader var dag, som var oppe och festade längst på min studentfest, som var ute och reste så himla många gånger om året. att just Du, du du du, med all levnadslust helt plötsligt bara somnade in. du hann aldrig bli 84 år mentalt, du förde dig och levde som någon betydligt yngre. men så kom cancern, den svarta besten och det gick fort men det var fint och kärleksfullt. för så älskad som sven-erik var, det är det inte många som är. sista dygnet fick du tillbringa med dina fyra barn tjattrandes i sängen. när björn satte på en dragspelslåt på Spotify log du. du log ändå när inga krafter fanns.
det som känns fint och lite betydelsefullt är ändå att du kommer förändra liv där oppe också. för alla människor som redan är i himlen får det allra bästa möjliga sällskap. himlen blir ett bättre ställe nu, med lika många skratt och lika mycket omtänksamhet som du spred här nere. jag ser dig redan nedslagen i någon soffa, med finkläderna på och nyrakade kinder och dra skämt. och lukta precis som morfar. simba sitter bredvid med stora hundögon och kollar på dina fickor och nallen håller du i handen. jag oroar mig att han ska oroa sig för else-marie, men det bör han inte, jag glömde säga det till honom, men henne tar vi hand om som den stora familj vi är. som den stora fina, kärleksfulla familj du skapat. du var lite större än alla andra. jag säger inte farväl, jag säger vi ses. kan inte få tårarna att sluta rinna, men
jag älskar dig, morfar.
3 kommentarer
Kristina
23 Feb 2015 22:05
Julia <3 vad ska jag säga, det finns ingen som kan förklara det bättre än du <3 kram
moster
24 Feb 2015 09:19
TACK JULLAN. Du kan verkligen förklara dej på det bästa sättet. Du talar för oss alla. <3 <3 <3 Tusen kramar till dej .
Frida
24 Feb 2015 11:45
Åh. Tårar. Du är så fantastisk Julia. Säkert minst lika fantastisk som din morfar. Ni verkar ha det i släkten. Kramar till dig fina fina du <3
Kommentera