Julia Teddy

Im trapped. again. haft en glorious day. lite svårt att andas. vet att ångesten kommer som ett brev på posten då. men vet inte varför. nu sitter man här och flåsar, och för varje sugrörslitet andetag man tar så växer paniken sig ännu större. varför kommer du nu igen? jag har absolut ingenting att oroa mig över atm, ändå så kommer den, och sätter sig över bröstet som tio kilo svart moln. kaaaan inteee andaaas. får kolla på den ett tag, stirra ut den tills den tröttnar. Im still gonna be me, du får mig inte längre. aldrig mer. du kommer mer sällan nu, det är för att du vet att jag inte är ett lika stort offer längre. du vet att jag snart blivit kvitt dig helt, att jag kan fortsätta leva ett normalt liv och ignorera din närvaro bredvid - och det gör dig orolig så då angriper du mig när jag som minst anar det. med ryggen vänd mot dig. du är så feg, ångest. fjantig. löjlig. men jag kan hantera dig så fabulöst nu. för är så mycket starkare än dig.