samma stoft som stjärnorna
0kommentarer
är kroniskt trött, fast spelar teater dygnet runt som att jag vore den piggaste av de alla. och folk går på det, även jag. ibland är jag så trög så jag går på mina egna små skämt, hör ni, vad lätt och roligt det blir då. att vara trött får man, men att ge dålig energi har jag svårt för om man gör det för ofta.
efter jobbet åkte jag och sov på mitt älskade golv, hade två tröjor som filtar och pappa donade i bakgrunden. bara en sån sak kan jag minnas tillbaka på med glädje. jag kan inte sätta ord på vad det är som gör mig glad, kanske att inte tampas med en depression längre, eller att livet i sin enkelhet bara är så över förväntan ljuvligt. vem säger ens ljuvligt längre? det är ett bra ord, och det beskriver på pricken mitt liv.
sen åkte vi till mormor för att dricka en kopp kaffe. mormor ger mig energi. hon ger mig inspiration till allt jag vill att livet ska innehålla, precis som mor min. såhär-aktigt: när jag ser er så vet jag att livet kommer vara fantastiskt varenda år och i varje skiftning.
det roligaste som hände där var när jag öppnar käften utan att tänka och säger: det är många fack men lite pengar. det var väldigt kul där och då i stunden.
mormor är speciell, hon är enastående. när humlorna kommer ska jag försöka fånga en så hennes blommor växer bättre. hon har gräslök på fönsterbrädan i år.
idag har jag älskat att vara jag, min sammansättning syre, väte, kol, järn och svavel.
såg ni stjärnhimlen ikväll? lyste starkare än gatlyktorna.
and the universe said "I love you"
godnatt
Kommentera