Julia Teddy

Hej o hå, vad tiden går! Senast jag skrev var i torsdags, en dag lika fin som alla andra. Dærpå kom fredag. En sorgens och glædjens dag. Hade kul med Liv i repan, det var dessværre allra sista dagen med henne hær. Jag tackar før tiden, skratten och allt jag har lært mig, hon ær ett sant føredøme inom retorik och allmæn social finess. Jag blev avtackad med en flaska bubbel och en kram, om två veckor kommer Liv tillbaka från sin semester, då ær jag mer æn redo att ta mig an nya utmaningar hær i huvudstaden. Nu har jag suttit hær sedan 1 april, som sagt, herregu vad tiden går. 

 

Det blev fredagskvæll och jag lagade lax-lyx till prins Amine och poppade skumpan. Vi skålade før liv. Livet ær så fantastiskt. På kvællen drog vi till vårt favoritstælle: Oslos størsta kino tværs øver gatan. Kino med Mino. Vi såg Tarzan och jag satt helt hænførd. Wow. Storyn kan man klaga på om man vill, det vill jag, men annars så var det bara unisont 'woooow' och applåder nær sista bilden fladdrade førbi bakom 3D glasøgonen. Vi gick hem hand i hand genom sommarnatten. I vissa stunder, vissa øgonblick, vill jag bara stanna tiden. 

 

Vi vaknade med solen i øgonen. Jag lagade finfrukost åt prins Amine. Ær det något vi ælskar så ær det sega lørdagsmorgnar o bara ligga och draaa sig. Till slut kom vi oss opp och gick på æventyr. Nede på Sukkerbiten var det en dansførestællning med Svindlande Højder-låten. Åh, så fint. Sen gick vi och unnade oss en burgare på Bun's som ligger precis vid Oslofjorden med utsikt øver havet och Oslo Skyline. Vi ær nog ett sånt par som jag hade stannat och kollat på och lett ænda in i hjærtat och tænkt "åh, det ær sådær det ska vara". Vi shoppade och hade oss, vi trodde vi hade vunnit på lotto tydligen, men det var bara kærleksrus. Kom hem mycket, mycket, mycket fattigare... men rikare på kærlek. Jeg må fortelle dere att vi hade kanske værldens mysigaste kvæll, dær och då, bara vi två. 

 

Det blev søndag, pizza och film. Vad gør man någonsin med søndagar førutom att vila och stæda? Det ær veckans onødigaste men skønaste dag, minuterna tickar førbi i lagom takt, på søndagar ær det lov att leva på halvfart utan ångest. 

 

Det blev måndag, veckans bæsta dag. Bredvid mig hade jag vikarien Nora. Hur trevlig? Det visade sig næstan direkt att vi hade många gemensamma næmnare. Nora har pluggat franska, varit i Tanzania och jobbat med kvinnogrupper (næstan exakt vid samma tidpunkt som jag var dær!) och ælskar Haruki Murakami. Vi sitter och tjattrar dagarna i ænda, och det ær något med min inverkan på folk... Men det verkar som att jag har en tendens att dra fram det busiga i mænniskor. Jag lyckades med Liv och gummisnoddarna, de dagliga post-it-lapparna och dansen. Nu har jag æven førdærvat lilla Nora.

 

-Ska vi vara lite busiga idag?

-JA! (sitter tyst i någon minut) Hva betyr 'busig' nå igjen?

-Hahaha, du kan ju inte sæga att du vill vara busig nær du inte vet vad det ær ens, SÅ JÆVLA BUSIGT GJORT!!!!! 

 

Hon ær skandaløs. Nåvæl, jag tænker inte berætta allt i detalj vad som hænt. Men den roligaste hændelsen denna vecka, hittills, var igår, en helt till synes vanlig lillfredag. Drog till Bislett efter arbetet, møtte opp Kate och hade det magiskt i en park. Glass, kaffe, øl, gamla minnen och nya upplevelser. 

 

Nu ær det torsdag, jag ska inte gøra næmnvært med dagen. Bara flyta på vågen av lycka. Vår bæsta tid ær nu, och nu, och æven nu. Kænner du det? 

 

Nu också.