Julia Teddy

hej. idag har jag läst ut min allra första bok (494sidor) på norska. det känns helt fantastiskt. jag skrev och tackade Liv för upplevelsen, att hon lånade ut boken, och sa att den var sorglig men otroligt kärleksfull. livet är så himla fint. jag blir hög av sånt här. att få läsa. kunna läsa. det går inte en dag utan att jag tackar livet för att jag har synen i behåll. vi borde känna mer tacksamhet och värdera det vi har, istället för det vi inte har. jag tror alla avundas alla lite, och livet är inte lätt. men med rätt sällskap så tror jag tillvaron blir enklare. nu är det faktiskt bara liv och amine som delar mitt liv. det kan kännas ensamt ibland, men när jag tänker på att jag faktiskt har dem här (oftast) så blir det enklare. och med böcker att sätta näsan i bryr jag mig inte så mycket, då trivs jag bäst här med alla nya ord och ett helt språk som måste utforskas som vore det en skattkarta till paradiset... för mig är det ju det, och skatten kommer jag få njuta av sen när jag verkligen kan skriva långa brev på norska och inte bara små meningar som jag gör nu.