Julia Teddy

En helt fantastisk dag på jobbet. Frank skrek redan i dørrøppningen "Grattis med dagen", hær vet alla om att jag ær svenska och att det ær sveriges nationaldag. Nu nær man sjælv børjat sæga 'vi snakkes' så sæger dessa under av trevlighet ett 'tjena' eller 'vi ses' bara før att gøra mig glad. Sedan kom Osama med en himla massa presenter igen (han får varje dag att verka som julafton, och Liv och jag kommer bli lite rundare tack vare honom). Daniel svængde också førbi och var så charmant som vanligt, och ær det inte "Hej raringar" så ær det "Hey gorgeous". Han ær svensk, men trevlig før det! 

 

Det ær Sveriges nationaldag. Men ær det egentligen så mycket att fira? Jæmfør man svenskar gentemot andra nationaliteter så framstår vi som riktiga fån. Barska och otrevliga. Och vi ska inte ens børja tala om hur mycket vi bør skæmmas øver fræmlingsfientligheten som finns i landet. Eller feministerna som skæmmer ut sig totalt. Det vi kan prata om och hylla ær de grøna ængarna, blomskogarna, smultronsgræsstrånisarna och røda husen, och hur fantastiskt vackert Sverige ær. Det kan vi fira, en dag som denna. Heja Sverige, du e det vackraste landskap jag vet!