EN SANN KÄRLEKSHISTORIA:
En dag gick Sixten på cirkusbesök och såg den allra mest förtjusande kvinnan av alla de han någonsin skådat uppträda likt en prinsessa på ett snöre (inte någon prinsessa på ärta, här inte). Och hon hette Elvira, Elvira Madigan. De fick ögonkontakt och blev förälskade i varandra omedelbart. Sixten gick flera gånger på den där cirkusen och varje gång så såg han Elvira och han hörde publikens jubel över denna vackra skapelse. Ingen kunde undgå att hänföras av henne och hennes nummer.
De började senare skicka kärleksbrev till varandra i smyg. För Sixten var en högt uppsatt man och hade redan fru och två barn, inte kunde han följa sitt hjärta och lämna allt för en simpel cirkusapa som Elvira!
Men en dag skedde det.
Han följde sitt hjärta.
De fick varandra!
Nu var de äntligen tillåtna att älska varandra öppet.
Men bara om de rymde...
De skulle få leva hatade och fattiga om de stannade kvar i Sverige. Så de for till Danmark. Tog in på hotell och njöt av varenda sekund de nu kunde tilbringa tillsammans. Och njöt även för de sekunder som de hade missat när de varit åtskilda.
De njöt.
Men idag 1889 så gick de på picknick i skogen och tog sina liv. Han sköt henne och sedan tog han sitt eget liv med pistolen. Nu ligger de begravda båda två, och de ligger bredvid varandra. De njuter fortfarande av varandras sällskap skulle jag tro. Och de kanske inte fick vara tillsammans när de levde, men där de nu befinner sig, i livet efter döden, så vem vet, kanske de till och med gifte sig?
Det finns en blomma som heter löjtnantshjärta, det är min favoritblomma. Liksom det här är min favoritkärleksberättelse. Blomman kan vara rosa, och blad och allting är format så att det ser ut som en ballerina.
Jag vill vara någons löjtnantshjärta. Jag kan dansa och vara vacker. Vi rymmer när du hittat mig och jag dig!
(men vi behöver väl inte dö?)
LOVE
//Jk
