idag fyller den där karln år. ni vet han som e en av de få jag gillar att shoppa kläder med, som byggt ett hus själv, som man kan komma hem till med en kanin ena dagen o bara be bygga ett kaninslott åt kaninskapet, som varje helg kommer hem med wienerbröd för det viktigaste som finns är en fikapaus o som gillar att släppa loss ibland när kroppen tillåter o dansa en hel kväll lång? ni vet han. min pappa. min pappa som jag skryter om för både vänner som okända. den där fantastiska karln som lärt mig att uppskatta de små sakerna i livet. som att åka på äventyr i skogen, plocka bär, sten, granar, svampar o skjuta på blommor o räkna hur många djur man kan se på en kväll.  som jag kan sitta helt tyst med hur länge som helst o ändå va fullkomligt harmonisk med, speciellt när de åskar. o som åker långa vägar med mig i bilen o som skrattar när jag dansar helgalet till högsta volym ena sekunden o i andra slumrar lika gött som hönan agda själv. pappa. pappa som hela tiden är aktiv förutom när han sover middag. idag fyller du ju år! jag ringde dig igår precis samtidigt som du slagit mitt nummer o frågade hur exalterad du var inför den stora dagen. de va ett lagom medelsvalt pirr, jag tror nog att jag var mer spänd än du. och idag har jag sjungit för dig, blåst såpbubblor och sitter för tillfället med en kaffe o bakelse o bara är där hos dig i tankarna o firar (o via bilder som mamma skickar). jag önskar så dant att jag kunde blåst ballonger för dig o gett dig frukost på sängen, men de får vi ta ett annat år, för länge leve du! må du leva i 100 år. hurra hurra hurra hurra! 

GRATTIS PAPPA JAG ÄLSKAR DIG
jag såg just ett rött hus med vita knutar
Idag før exakt 3 månader sedan tog jag honom i hand och åkte tåg øver landsgrænsen till vårt nya hem. Jag minns just glædjen, nervositeten och den spanska musiken nær vi åkte taxi opp till soliga Majorstuen. Det førsta vi gjorde var att plocka opp våra tusen væskor och pynta till drømhem. Sen gick dagarna, vi skaffade varsina jobb den allra førsta veckan och rutinerna børjade komma in. Nu har vi helt pløtsligt bott hær i hela 3 månader, sambo med værldens bæsta. Hur lycklig ær man inte? 
Har en prins. Mycket mer än så behöver man nog inte i livet. Ibland tänker jag bara att alla de där olyckliga små människorna faktiskt skulle kunna arbeta osv, så att vi som e lyckliga faktiskt skulle kunna vara lediga och tillsammans dygnet runt. De som redan är olyckliga kunde väl bli lite mer olyckliga så vi kunde få leva på vår lycka? Visst visst, att sakna har väl sin charm, men det är ofattbart tråkigt. När dagen blir bra igen, så har vi varit ifrån varandra i hela 12 timmar. Det är närapå så man sjukskriver sig för att kunna få pussas. Närapå. Fast imorgon är det helg.
Igår hade jag en helt fantastisk dag, en måndag som den brukar vara; sådær full av liv och elektricitet. Jag var laddad av svensk luft och Eves kramar som jag fått ta del av under helgens Gøteborgsbesøk. Så mysigt att ha henne så næra. Mino var också så himla søt igår så føtterna bara stampade av lycka. Det var værldens bæsta dag helt enkelt, trots att jag hade feber. Men då kænns det att man lever. Det bara vibrerar i hela kroppen. 
 
Pusskramar!
igår køpte jag en liter jordgubbar
idag köpte jag en gurka för 16kr o den va inte ens särskilt god. åt opp den ändå men asså de va inte så mycket njutning. imorgon blir det gratismat på jobbet som vanligt så då brukar jag häva opp en hel tallrik. mm. de e såå gott. 
äter i genomsnitt 1oenhalv gurka om dagen och har gjort det i två månader. mitt beroende av gurka, som startade för några år sen, har nyligen nått nya oanade höjder. i dont know when to stop... när bör man söka hjälp? 
omtanke är att stuva ned lunchen i boxen när man är stressad på morgonen. det är också att hämta en kopp kaffe åt arbetskamraten. så tack för att ni tänker på mig. det är de där små sakerna som helt enkelt avgör allt. du behöver inte ordna ett smärre kalas åt någon för att visa att du finns där, en liten handling kan visa så så så mycket. känslig som jag är så sitter jag nu och gråter av tacksamhet i Munchmuseet lilla kantina. vi firar även 16/29 med sol idag, så fantastiskt! alla hejar hejar på mig!! och det närmar sig slutet på denna jobbmånad! ni ser, det får framåt!!! det är tydligen inte ens lovligt att jobba så många dagar i sträck här, men vad gör man inte för pengarna. en till kaffe på det här så är man igång igen! pussar!
vad skulle man inte gøra før ett glas prosecco?
okej rå. nu kom dagen då julia är stentrött på jobb. kaffen, arbetsuppgifter och finaste lilla livet håller mig vaken, annars hade jag legat på skrivbordet och snusat sött för länge sedan. stackars liv, jag är inte mycket till sällskap idag inte. det är som tur är bara 16 heldagar kvar tills ledighet, halvvägs framme, tjoho! ikväll ska jag hänga på... *gulp*... gymmet........... tydligen ska det vara bra för att hålla sig vaken... och annat.. hälsan tydligen... ah tänker bara på att jag måste vara vaken till åtminstone nio ikväll.
 
wow vilket upplyftande inlägg! hoppas ni blev inspirerade. haha... skämt åsido, tusen tack mormor för ditt fina mail, det var fint i hjärteroten.
 
nu ska jag förbereda lite saker till imorgon och sysselsätta mig de sista två timmarna.
puss!
sitter på jobb og chillar i dag igjen. de er ikke vanskelig detta jobben. jeg barre sitter i min kjære resse (resepsjon) og nyter solen. liv lære meg litt norsk og gir meg lekser å gjøre hjemme. det er koselig. både i dag og i går fikk vi konfekter, og hver dag får jeg gratis mat og kaffe. liv visste ikke vad "fika" var så jeg lærte henne "att fika" i går. jeg skal snart dra hjem og lage mat (kjøttboller, saus og poteter) for amine som føler seg litt syk i dag. og pussas mye! sola skinner så fint i dag! 
jag har nog världens finaste, största familj och hjärtat det värker när jag tänker på er! alla de gånger jag har varit elak men ni ändå stod ut, och jagade mig med kastrullock för att jag skulle förstå. det förstår jag nu, med glimten i ögat. amine och jag har ofta världens bästa samtal och kan sitta i timmar och garva åt ungdomens jävla tid, då humöret gick från hetsig till vrång och coollugn på två röda. det gör det nu också ibland. då har jag fått tipset att bara vara tyst när det händer, men ibland förstår jag ju inte när det händer så då står jag där och skriker ändå tills jag inser att "jaha, det var nu det hände och jag skulle vara tyst". amine är solklart det bästa som hänt mig, första gången vi sågs tänkte jag "han e som mig". och det är han. solen lyser i hans ögon och dansstegen som sipprar fram när han e så otroligt lycklig. jag skulle inte byta det för något i världen. allt det här. hur lilla jag har världens finaste familj och vänner också för den delen, det gör mig så tacksam. jag ska ägna varenda dag till av mitt liv att få er att känna den lycka jag känner när jag möter/skriver med er. ni får mig att bli hel, allihopa. och nu krävs det inga kastrullock längre... att jag kommit så långt får mig att fälla en liten tår. detta äventyr har nog gjort mer än vad jag tänkte från början. det blir nog mänske av mej också ska ni se. 

kramar 
hej du. nu har helgens festligheter tagit slut och ersatts med nya. 

förra veckan byttes amine ut för en familj som inte ville att jag skulle tillbringa påsken ensam. ni e så fina, tack! så trots att jag jobbade en del var de här och njöt av oslove. världens bästa stad. vi hade det mysigt trots otroligt dåligt väder. det har ej regnat här under 1 månad och 2 veckor men när de kom beslutade såklart vädergudarna att regna. det var kul. jag införskaffade mig ett så fint van gogh paraply med solrosor från mitt Munchmuseumjobb så nu längtar jag till nästa gång vattnet faller! vi gick på bio, gick på tur i parken, åt god mat och jag bjussade på gratis entré på museet. kramades och bråkade också, som vanligt med andra ord. på söndagen hade amine suttit på en buss i 12 h innan han tog sina första steg på vårt älskade majorstuen. i väskan hade han en gigantisk lammfiol som tar opp halva kylskåpet. jag älskar honom så! de tre kassarna med apelsiner som vi köpte förra veckan gav mor och far ett ordentligt skratt där de låg som ett Kilimanjaroberg på köksbordet, det är bara vi som e så galna när det är tilbud på mat här i stan! vi vinkade hejdå till päronen och fortsatte på vidare äventyr. hade världens mysigaste helg med familjen och världens finaste kväll med amine där på måndagen. så lycklig man är! e så tacksam! sen började jobb och slit igen. jag tackade återigen nej till ett jobb, och fick ett annat jobb som jag tackade ja till. idag är jag ledig (med ledig menas att städa hela lägenheten och fixa massa grejer på stan). men det här med att jag sa ja till det där jobbet innebär att jag jobbar 1-29 april så idag får en faktiskt lov att vara lite "ledig" och kanske kunna ta sig tid att bara slappa i sängen med virknålen o radion innan kärleken valsar in efter ett jobbpass igen. 

så som ni hör så flyter allt på väldigt sagolikt. jag saknar inte Östergötland för fem öre. men människorna där! så därför kanske jag har planerat en liten resa hem efter allt jobb, vem vet? snart står jag där och knackar på dörren! lev till tusen tills dess. jag ska gå in i ett jobbhumör nu och jag hoppas kunna komma ut när blommorna precis slagit ut på varenda gräsmatta. tills dess ska jag bara se till att dricka ingefära, äta ägg, dricka ett glas berusningdryck och ta några promenader mellan kramandet och sollapandet. det är nog livets medicin precis där. men snälla låt det vara vår efter detta månadslånga jobbpass jag ger mig in i!!!! det är det enda jag kan fokusera på. att så snart detta dagseviga jobb e över så står blommorna där utanför receptionen och väntar på mig och då ska jag bara springa! springa och lukta på allt det där som e lycka för mig! 

med ett stort mått kärlek, prinsessan på majorstuen 
Hola. Mitt nya fantastiska løfte ær att helt sluta ta kontakt med folk. Så resolut ær jag. Ær så himla trøtt på att vara den som hør av sig och frågar hur det ær osv. Bættre att vænta in den andra parten, eller kanske bryta kontakten helt ifall det ej ær ømsesidigt. Denna trøtthet brukar komma varje år, sådær: mm, jag vill kænna mig fræsch, jag rensar lite bland mina vænner! Man behøver inte ens så många, kommer man på då.
 
"Hur mår du, Julia?"
"åh henne vill jag ha som kompis". några dagar senare möter jag just denna flickan igen, bland alla miljoner människor. fick henne som kompis. sån tur har jag! 

på tal om något helt annat. något man saknar e den där lilla ön med all släkt på. inget i hela världen kan jämföras med den. verkligen inget. nattbad, gemensam matlagning, människor, gräs, lekar, gömställen, sjögräs, fiske, körsbär,  tända ljus och kortspel. nej. inget kan jämföras med det. och man vet att man kommer aldrig få uppleva det igen.

men jag har ju iaf en ny kompis.  
hej solstrålar. er närvaro gör mig lycklig. eljest finns ej mycket bekymmer. tankar såsom "var e alla spindlar i storstäderna?" flanerar runt på tomma ytor i huvudet. ingen har bytt den trasiga lampan på toan så vi kissar fortfarande i mörker, men ingen riktigt bryr sig när man kan kissa med öppen dörr. jag letar febrilt efter jord. idag är en sådan bra dag.🎈 
Sitter och pratar med Eve i Göteborg, det är skönt att ha hennes huvud på skärmen och prata och skratta. Speciellt dagar som dessa, då ensamheten smyger på. Inget är så jobbigt som ofrivilliga lediga dagar. Trots att solen visat sin bästa sida, hade jag svårt för att mentalt hamna på samma nivå. Fördrev 3 timmar i parken och två timmar med en äkta bolognese. Mmm, när man har selleri, morot, lök, mörk choklad, en skvätt rödvin, chili och basilika hemma och kan ta sig tid att låta det koka i flera timmar som det sig bör. Och toppa med ett torn av parmesan! Mjauuuuuuu!!!!!! Inget är så tillfredsställande och lugnande som en puttrande liten gryta. Så ringde Eve ja, den där favoritsystern. Vi sitter, i skrivande stund, och diskuterar vad som varit bra och dåligt med flytten till Oslo då vi imorgon har bott här i hela 1 månad och en vecka. Det blir en rätt ytlig lista då topp-listan kan göras hur lång som helst och baseras på väldigt många olika plan. T.ex. känslomässigt och så vidare där det finns många plus plus plus. Den långa listan får bli en annan gång.
 
Vi börjar med det som jag tycker är dåligt med Oslo, spännande va? Först och främst, det jobbigaste med Oslo är
1. Att alla jag behöver inte bor precis omkring mig
2. Att man nu för första gången i sitt liv måste betala hyra själv (haha!)
3. Att killarna i kollektivet ej någonsin kan sätta på diskmaskinen, vilket inte jag heller kan hehe, så väntar på att M ska komma hem och fixa (hehehehe)
4. Att det är lagligt med genmanipulerad majs, som extrem majsälskare finner jag detta mycket störande
5. Att jag ej åkt bil på snart 1 månad och 1 vecka
6. Att en av krukväxterna håller på att dö, när jag precis klarat att hålla liv i den i över en månad
7. Denna punkt är för det extremt äckliga kaffet som det bjuds på överallt HUJEDAMEJ
8. Att gräsmattorna är grönare i Sverige
 
Det bästa är emellertid
1. Att få bo i en storstad och få uppleva nytt äventyr
2. Att maten är färsk och det finns många matmarknader, och att maten inte alls är så dyr som alla skrämde oss till hemma i Sverige, handlar man smart är den snarare billigare än i Sverige
3. Att det är enkelt att leva här, sådär semestrigt, det blir till en vardag vart man än är efter en lång stund, jag vet det, men det känns fortfarande som att vi upplever nya saker hela tiden
4. Att folk i allmänhet verkar mer lättsamma och trevliga här jämfört med i Sverige, eller åtminstone jämfört med Stockholm och Norrköping där alla e så snorkiga
5. Att man är tjenis med stadens slaktare och får finaste kvaliten på djuren (viktigt!), sååå mysigt ju, älskar att vara stammis någonstans
6. Att det varje dag dyker opp små moment i vardagen som gör den lite stjärnkantad, någon som delar ut godis på stan, en pojke som spelar Vivaldi på dragspel, att fåglarna flyger i speciella mönster osv osv
7. Att det alltid finns något att göra, något museum att dra till, en cool spelning man ej vill missa, en bio, något evenemang bara, alltid alltid alltid, och att alla cafeer har öppet till sent varje dag, det är livet
8. Att jag vuxit 5 centimeter och blivit 7 år äldre
 
Det är det här som är grejen, det är det här som är livet, det är nu det händer.
jag vaknade och det spratt till i livsnerven. hujedamej akta er för mig på morgonen. iallafall när jag är sådär glad så sticker det nog lite i folks ögon. morgonpigga personer som e trevliga dessutom. dagen gick och jag kände ett styng av ensamhet. trots att jag sitter och finns till och e mitt allra trevligaste jag så är det inte ett så socialt jobb jag har, ingen vill ansluta till en långdiskussion. alla meningar jag formar i huvudet och de nya tankar som bildas under en dag och hur jag känner och vad som händer, ja, allt det får jag sitta och ruva på ensam. så jag bestämde att idag skulle bli en ringa-runt-dag. pappa var första offret. han jobbade och va ändå sitt bästa jag. den människan e ju förjävla bra. puss! sen gick ännu en tid och slutligen tickade sista minuten på arbetspasset och jag kunde börja genomföra min aktivt-motarbeta-ensam-plan. för jag är ju absolut inte ensam. ni finns ett samtal ifrån. så ringde jag frida. kalas! hon var lite upptagen med att fika med vän men jag fick iallafall slänga iväg några ord. i nästa andetag tog jag och ringde anna. hon var så fin och var på väg till äventyr hon också, så länge varade inte det samtalet heller. sen ringde amine. tjattrade som en liten fågel och pussarna och saknandet...
sen gick JAG på äventyr, ja, inte långväga precis, runt hörnet, och inte för att träffa en kompis heller. då händer plötsligt något fasansfullt som fick mitt kaninhjärta att slå dubbelvolt och tårarna att falla värre än niagarafallen. en gubbe ramlade på trottoaren och slog i något väldigt. jag var andra människa på plats och han som kom dit först försökte prata med gubben, men fick inget svar. jag stod som vanligt förstenad. jag kan aldrig röra mig när något hemskt händer, så snälla händ inte omkring mig! tredje personen vände gubben och då ser vi hur hela huvudet är nedblodat. jag stammar fram några meningar om att ringa ambulans och plötsligt gör person nr fyra det. jag kunde inte ens numret!! så inkompetent och hemskt! när faran väl e framme står jag där från sverige och kan inte numret. som tur e så kommer ambulansen och när jag går därifrån e jag helt skakis och måste sätta mig. då ringde jag hon som alltid finns där oavsett vad det gäller. jag ringde såklart clara. hon kan få en att glömma bort det mesta. så hade vi ett jättebra samtal och dagen avslutades ändå så himla himla bra.
 
tack för att ni finns. tack för att ni vill prata. kommunikation är det absolut viktigaste som finns och det som man alltid borde sätta i främsta rummet. ta bort telefonerna,ha kvalitetstid utan att sitta och knappa när ni "är" med någon - FAST svara alltid när jag ringer. :-) då är det okej att ni har teflon. jätteOK. tacksam e ja!
 
vill ni bli offer för min attacker imorgon e det bara att skriva numret i kommentarerna här nedan.